En flickas dröm är att vara älskad

Vill bara varna känsliga läsare för att det kan förekomma mycker svordomar och sånt.

Varför?!?!
Trodde det skulle vara vi för alltid? Föralltid betyder väl för all evighet eller?
Trodde inte det skulle sluta såhär. Men det var ditt val.
Jag HATAR dig! Observerar HATAR! Jag trodde jag aldrig skulle kunna hata dig på riktigt. Visst har vi båda sagt att vi hatar varandra inte bara när vi vad små utan i "vuxen ålder" också. Men jag har aldrig menat det som jag menar nu!
Blir så arg, så förbannad! Jävla helvete skit!!

Vet inte vad jag ska göra?! Vill bara lägga mig ner och gråta för alltid, du var den verkligen kunde lita på och göra allt med!
Visst har jag andra jag kan prata,skratta,sjunga,"leka",dansa,flumma med men jag älskade verkligen din och min stund! Det måste jag erskänna, jag kommer sakna det!
Kommer sakna allt som har med dig att göra, trodde inte man kunde splittra på oss.
Det ska ju inte gå!?!
Hur fan kan detta hända?

Och skyll för fan inte på mig, inte fan är det mitt fel!
Jag har försökt i mer än ett år att få vår kontakt att bli som förut men det är du som avbokar, du som inte kan, du som inte har tid, du som inte ringer. Det är du som inte försöker ens!
Det är du som ljuger för alla, ljuger om vem du är och vad du gör!
Jag vet sanningen, jag skulle kunna skriva hur långt som helst om vem du fan är egentligen!
Men jag ser ingen anledning att peka ut dig för dina vänner, de behöver inte veta vad du gör när du är ensam hemma.

Men du ska fan inte gå och skylla på att det är jag som orsakat detta, förstår du det?
För det är inte jag, jag försöker om och om igen!
Och när du behövde någon att gråta med, skratta med, bråka med, prata med, ha hemlisar med, bara vara med så fanns jag där. Dag som natt!
Jag erbjöd mig att möta dig mitt i natten, att du fick sova här, att jag skulle sova hos dig, jag har försvarat dig mot alla, jag har gjort allt för dig!!!!

Vet inte vad jag ska skriva mer, är bara så arg och ledsen och frustrerad skulle kunna åka till dig nu och bara skälla och gråta och skrika men jag är vuxen nu. Jag får inte bete mig så.
Men jag vill bara att du ska veta, jag kommer inte finnas här för dig mycket längre om du fortsätter såhär okej?

Vill inte heller att ni som läser det här frågar vem det handlar om, för personen det handlar om vet det när hon/han läser det här. Och det är bara den personen som behöver veta att det handlar om henne/honom så snälla fråga inte massor i skolan eller på fritiden vem det handlar om. Jag berättar om jag vill.

// Tess